Obs..
Jag har väldigt svårt att anpassa mig efter andra människor. Jag vill gärna, mer än gärna. Säga åt andra vad dom ska göra, ta intiativ och bestämma lite. Jag klarar knappt av kritik och jag klarar inte av att ta order från andra. Jag av misstag råkar alltid lyckas avbryta andra när dom pratar.
Folk och... internet säger att detta beror på dålig uppväxt, vilket jag då verkligen inte har haft. Jag är som jag är bara. Jag vill och har ett litet behov av att vilja känna mig bekräftad. Jag älskar att hjälpa till och jag älskar att förklara för människor. Jag har aldrig vart den människan som har backat undan för saker och ting, jag har istället varit framfusig och "på"? Jag är verkligen inte blyg.
Jag har ett litet kontrollbehov även över att saker och ting måste vara som jag vill ha det annars kan det råka bli ett jävla liv utan anledning. Jag har givetvist alltid, nästan alltid.. stökigt på mitt rum, men städar jag så är det inte roligt, för jag vill ha det perfekt, filten ska ligga perfekt och duken på nattuksbordet ska eller måste ligga jämt med lampan.
Har jag läxa, måste den göras, kanske inte direkt men den måste göras iallafall två dagar innan inlämning och den ska vara gjord bra. Jag kanske har ett litet perfektonistiskt beteende också. Inte så att jag dör om jag ser en dammråtta utan jag får lite smått panik om jag ser att den gått upp ett kilo. Jag bryr mig inte om min nagel är bruten eller ej, men jag vet inte hur jag ska göra något - utan får en beskrivning där det står - räkna ut.... men inte hur? Då får jag panik.
Jag tror dock att jag måste sluta ställa så höga krav på mig själv, sluta vara så envis om saker och ting och se på hur andra reagerar. Jag tror dock jag måste göra fel och få HÖRA DET, och få känna det. Jag måste förstå hur de utsatta runt omkring mig måste känna sig..
Mitt kontrollbehoviska beteende handlar alltså inte om att bädda varje dag eller slicka upp varje smula på golvet, utan ha allting som jag vill ha det. Schemalagt och iordning. Jag är ingen perfektionist, har bara lite symtom av det. Jag blir uppstressad vilket har orsakat mina magkattarer, min ständiga huvudvärk, blodtrycksfall osv. Jag har inga
ätstörningsar trots jag får panik om jag har gått upp ett kilo, är väldigt noga med att äta. Fast jag äter inte mycket (hihi kränge sometimes alltså). Jag är inte deprimerad för fem öre över detta. Tycker bara det är jobbigt att ha koll på allting hela tiden.
Oavsett vad, kommer detta inte sluta. Jag kommer fortsätta att vara envis, vis och städigt sur om jag inte får som jag vill. Nu vet jag varför! Ush, låter sjukt detta när jag läser igenom det. Men jag mår ju bra, jag är en bra människa egentligen. Bara väldigt väldigt noga med att ha det på mitt eget vis.
Det är då absolut inget allvarligt som jag behöver hjälp med och psykisk hjälp med som somliga av er trodde. Jag vill bara ha saker på mitt sätt? Och om jag vill ändra det kan jag göra det själv.
